Ute är mörkt och kallt...

...inne i husen, lyser nu överallt de tända ljusen!

Jag älskar verkligen att tända ljus och mysa med en god bok. Det är så gott att dra filten över benen, tåflirta med maken min, se på honom över bokkanten, och... nej, tillbaka till boken... boken jag läser nu är så HIMLA intressant. Verkligen! Men maken min är barsk och... boken ÄR intressant. Jätteintressant!

Orhan Pamuk och pamuk betyder visst bomull på ett språk som min barske man kan... alltså, jag tycker att boken är riktigt intressant... och den heter Den vita borgen. Ja, och punkten är inte kursiv. Sådant är viktigt. Jag måtte vara lite rar både på norska och svenska men i det här fallet kanske mer på norska som tycker att punkter inte får vara kursiva. Punkten tillhör liksom inte titeln.

I alla fall är boken SÄKERT intressant... om man har någon att diskutera den med. Så jag puffar på min mycket barske och stilige man och frågar vad stycket jag just läst betyder, han har ju varit i Istanbul och kan mer historia än jag och helt plötsligt ÄR boken intressant. Annars är det rätt mysigt med filt, levande ljus och tåflirt... med maken min...

Kram på er alla!

Lillepusen

Recenserar boken när jag läst färdigt den.

Andar, finns de?

Jag undrar helt klart om vi är de enda som finns på denna jord, att vi, i fysisk materia, som rör oss, syns och känner, om det bara är vi och alla andra varelser, växter och döda ting såsom möbler, stenar berg, etc. är det enda som faktiskt finns. Som ÄR. Jag tänker - alltså är jag... förvirrad!

Vi består ju av atomer, molekyler, pyttesmå partiklar som faktiskt inte ensamma är synliga, utan tillsammans bildar de en helhet som är och syns. De sägs vibrera i en speciell frekvens där vi och omgivningen samspelar så att vår omvärld inte blir allt för konstig. Men - är det då möjligt att det finns andra tänkande former av liv som är kanske tunnflytande... ja, inte vet jag, men vi vet ju att gas existerar utan att egentligen ifrågasätta det. Kanske gasliknande livsformer som kan tänka, och kommunicera, med varandra och i vissa fall med oss, om vi själva är tillräckligt lyhörda för det.

Jag måste erkänna att jag haft oföklarliga upplevelser som jag tolkat som sk. "andliga upplevelser". Många ställer sig skeptiska med all rätt. Det gjorde jag med tills jag faktiskt flyttade in i ett hus som bar på konstiga vibbar av oförklarligt slag. Det var när jag fött min första son, och med detta tolkar jag det som att jag blev mer öppen i och med den tysta kommunikation som öppnades upp mellan mig och min son.

Det var mest en känsla, men också bilbarnstol som oförklarligt stod och gungade i hallen, eller täcken som drogs upp över min son, eller, elektricitet som plötsligt slogs av, lampan i sovrummet fungerade plötsligt inte för att i nästa sekund fungera. Jag kände mig iakttagen i duschen och bad vederbörande ande att lägga av att glo, varpå barnens elektriska tandborstar(hade hunnit få två då) började blinka... Vid ett tillfälle stod ett härligt jordgubbsdoftande ljus tillsammans med två andra i en hjärteskål på vardagsrumsbordet. De lyste fint och doftade gott på kvällen och innan läggdags blåste jag ut dem. Ljusen stod i vattenbad och hade lite rosenblad runt omkring sig. På morgonen när jag vaknade och skulle äta frukost så såg jag till min förvåning hur ett rosenblad hållts ner i det rinnande stearinet som en låga kring den svarta veken... :-0

Jag trodde inte mina ögon och har än idag inte funnit förklaring till detta. En annan gång när jag högljutt proklamerade att jag var törstig öppnade kylskåpsdörren sig... Ja, och mina barn såg ofta en gubbe och blev livrädda. Speciellt min son som verkar vara känslig för sådant här. Ja, hur som helst så återstår frågan:

Andar finns de?

Och nu ska jag ägna kvällen åt att undersöka saken i "Det okända"!

Kram Linda

Bröllopsdagar...

Hej!

Jag tänker på livet, jag tänker på vad som är meningen med livet. Jag kommer närmare sanningen för varje dag, för jag vet att den dag jag närmar mig döden, och den dagen närmare jag mig faktiskt hela tiden, även om jag inte tänker på det, eller tänker på det, som nu. Jag gick länge och lurade på meningen. Med livet. Har du hittat den? Jag tror inte det finns en given mening... En universal.. varför skulle vi alla annars göra så många olika saker här i livet. Det vi kallar livet. Eller är allt bara en illusion???

Jag vet inte, men, jag vet att min mening alltid funnits, men först nu blivit kristallklar. Min mening är KÄRLEK. Kärlek.

Jag träffade mitt livs kärlek och min mening med livet redan år 1990. Det var sommar jag var ung och föll handlöst och pladask för den finaste jag vet... Faktiskt. Den finaste jag vet att dela livet med. Han ger mig mening att kliva ur sängen varje dag, mening att bli en bättre människa varje dag och får mig att vilja leva.

Men, han var borta från mig i 20 år. April 1991 försvann han. Vi hade väl aldrig varit ett uttalat par, vi var unga, jag skulle bli 17, han 23, och omständigheter gjorde att han försvann. För honom var det ett val, inte för mig. Jag sökte, sökte, sökte och sökte tills  jag insåg att mitt liv, utan mening, ändå måste gå vidare. Jag måste finna en annan mening.

Jag har irrat, sökt, letat och varit som ett rastlöst barn... Jag har frågat universum vad som verkligen är meningen och universum har aldrig flaggat tydligt. Förrän i våras... Då plockade jag in en äpplekvist, och tänkte på den pojke, som nu blivit man, och som också plockade in en äpplekvist en påsk för 20 år sedan. Den kvisten blommade vackert och jag skickade en tanke till mannen...

Här kommer det fina i kråksången... hur det nu kan gå till, så låg där meddelanden till mig från honom i min inbox på siten http://www.boktipset.se/ dagen efter jag skickade min tanke genom rymden...

Nu, i slutet av augusti gifter vi oss. Ett löfte som lades för längsedan och som nu ska bli verklighet. Min dagbok från den tiden är som en profetia... allt slår in!

Så min mening fanns långt innan jag själv visste den, och den är nedskriven av mig, i otaliga dagböcker. Så fatta pennan och skriv... Han kom tillbaka, universum satte punkt på undrandet och nu har jag det bättre än någonsin. Jag älskar...

Då, 1991.

Nu, 2011.

deLillos - Du og jeg og livet

Älska mig imorgon.

Linda Lillepus