Rättvisa

Hej!

En liten fundering bara... vad är rättvisa? Det är så svårt att definiera rättvisa. Den starkes rätt. Är det den starke som livet är rättvist för för att han eller hon gör ju rätt för sig? Eller för att den personen har styrkan att åberopa sig rätten?

"Räfsa, räfsa lätt! Fågeln och den fattiga ska också få bli mätt!"

Få bli mätt? Vem bestämmer? Ödet? Är detta bondrättvisa? Vem är fattig, vem är rik? Vad är rikedom och vad är trygghet? Och visar vi tacksamhet för allt det vi har eller tar vi det för givet? Har alla samma förutsättningar? Skulle alla ha samma förutsättningar? Har alla rätt till samma förutsättningar?

Vi är inga "tabula rasa" när vi föds. Bladet är fullklottrat med bestämda förutsättningar om hur vårt liv ska te sig. Våra föräldrars arv av erfarenheter, rutiner, arbetsplatser, familjestrukturer, familjekulturer, etc, ger en canvas på vilken var och ens liv målas. Min canvas är ingen het savann, eller torr öken, ingen kall nordpol, eller liten hydda, inget skjul i en av Mumbays förorter, heller inget slott, eller palats, inte en trång lägenhet eller en träkoja i skogen... Men vems liv av alla dessa är rättvist? Vad är rättvisa i allt det här?

Rättvisa ska skipas. Jag har rätt till...! Rätten till ett värdigt liv...

Eller? Är det orättvist?

Rättvisa är ett missbrukat ord och används allt för lättvindigt.

Rättvisa för barnen är att få lika mycket i godisskålarna, eller att få lägga sig samma tid och få lika mycket kärlek och lika mycket dricka i glaset. Så barn i sig själva är socialister och vill ha samma som sin kamrat. Men samtidigt är de tävlingsinriktade och det är viktigt vem som fick det senaste först, men kanske inte så viktigt att de fick mer. Bara att de fick.

När kommer begäret efter att ha mer, och mer och mer och mer och när försvinner det demokratiska och socialistiska medfödda beteendet av medkänsla och empati?

När börjar vi bedöma var och ens rättighet och vem bestämmer att vissa ska ha mer i lönepåsen än andra. Varför ska vissa ha råd med bättre sjukvård än andra och varför ska ålder bli jämnställt med en vissen och obeskrivligt orättvis behandling. Varför ska somliga sitta på flotta kontor medan de unga sitter i taskiga klassrum som knappast ger inspiration och arbetsro. Den starkes rätt igen. Unga gamla och sjuka har inte styrkan att kunna åberopa sig rätten till ett rättvist och värdigt liv. Värdigt i att känna att den omsorg som behövs faktiskt finns.

Detta handlar egentligen inte om ålder, om fysiska, psykiska begränsningar, om kulturell eller nationell tillhörighet, om socialism eller feminism, men i detsamma handlar det om allt detta. Det handlar om att undvika diskriminering, för diskriminering är ju i varje fall inte rättvist.

Det handlar om alla människors lika rättighet till rättvisa och värdiga liv. Men det var just det; vad är rättvist och vad är värdigt? Och vem ska se till att alla har tillgång till ett rättvist liv?

Ja, vem ska se till att alla har tillgång till ett rättvist, tryggt och bra liv?

Detta är bara ett inlägg i debatten!

Kram Linda