Borde inte hela livet vara en lång härlig semester?
Jag älskar att vara ledig. Det är så att livet är så fyllt av saker att göra och jag har så mycket att göra att jag glömt vad det är att inte ha något att göra.
Så när jag har semester gör jag saker!
Hela tiden... Jag borde kanske göra ingenting men det är så svårt när det är så mycket jag vill hela tiden.
Och det mesta som jag vill är ju roliga saker. Inte alltid men jag blir så tillfreds när det är gjort.
Jag har varit på semester i två veckor och ska nu arbeta i tre dagar. Det är ju jättelite i förhållande till den lediga tiden men hur mycket jag än är ledig så räcker inte den lediga tiden till. Jag har ALLTID något att göra.
Och som den lutheran jag är börjar jag med det slitsamma och hinner aldrig fram till det avkopplande. Förutom att vi var en vecka på Rhodos nu då och fick koppla av på riktigt! Det går liksom inte att göra annat men så var det ju alla sevärdheter som man vill klämma in på dagarna...
Eftersom jag en gång klättrat bakom tapeten borde jag förstå att det är bra att stanna upp ibland och känns efter och jag ska säga som det är...
Det klarar jag bäst när jag inte är hemma!
Missförstå mig inte! Jag älskar mitt hem! Mitt hem är min borg och jag arbetar hårt för att nå det mål som jag ser framför mig i vad hemmet ska vara. En plats för vila och en plats för kreativitet. Ibland, alltför ofta faktiskt tar min kreativitet över och styr mitt liv. Jag måste alltid sluta det jag påbörjat men ändå lämnar jag ofärdiga små projekt som ligger och skräpar i varje hörne... Och som emellanåt stressar mig!
Jag måste bli bättre på att sortera vad som är viktigt.
Då kommer barnen och min make först. Sist kommer jag trippande med en stilla önskan om att att få ha evig semester! Att alltid ha tid till det som tillfredsställer min familj och mig.
Men Luther och nationalekonomin tvingar mig att arbeta i ett litet hamsterhjul som vi placeras i som små och sedan gladeligen springer i tills vi glider in bakom tapeterna och undrar hur vi hamnade där, när allt gick så smidigt i en evigt rullande karusell... Trodde du att tivoli varje dag var meningen med livet?
Det är nästan så att man går på det! Men tårta och karusell varje dag skapar illamående!
Det är bättre att styra själv. I egen hastighet! Men det är det ingen idag som får eller kan.
Till och med de små barnen ställer den eviga frågan "Vad ska vi göra nu?" Eller säger något så helt obegripligt som "Jag jag inget att göra!"
Det har jag tappat förmågan att förstå.
Hur känns det att inget ha att göra?!!?
Kan någon svara?
Hur som helst jag säger som barnen: "sommarlov äger" eller...
..."semester äger"!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar